Gravid

Magbråck?

Jag har tydligen fått magbråck? Eller jag har väl gått med det ett bra tag men nu börjar det kännas. Redan efter att jag fått Hugo så har jag kunnat känna en förändring i magen. Som en bubbla som rör sig där inne eller som en spänning som trycker ut då och då. Nu efter Ellen har jag fortfarande haft den känslan i magen, men inte tyckt att det vart särskilt farligt, även om jag faktiskt har funderat på det rätt mycket till och från. Veckan innan jag reste till Paris så tränade jag ett pass och efter det så tyckte jag att det började kännas ännu mera i magen. Så i fredags fick jag tid hos husläkaren som konstaterade att jag har ett bråck i magen. Jag vet faktiskt inte ännu riktigt vad det innebär, förutom att det är en utbuktning på t.ex. bukhinnan? Detta kommer aldrig att försvinna…någonsin!! Det är operation som gäller, antingen nu, eller längre fram i tiden då det inte längre går att undvika operation. Inte ens då försvinner det utan vad man gör är att man opererar in ett nät som ska fungera som ett stöd som hindrar bråcket från att tryckas ut. Så vi får se när kirurgen kallar. Tills dess gäller det att undvika träning som innebär tryck eller påfrestning på magen(!!). Snacka om pest!! Jag som precis kommit igång med denna crossfit-liknande styrke-och pulsträning och tycker att det är sjukt kul. Det är ju bara att glömma tills jag vet mera vad det här med bråcket innebär. Känner att jag gärna skulle prata med en läkare igen, för det är bara fler och fler frågor som ploppar upp.

Foto 2016-02-13 09 00 27

Brallorna passar

Har inte velat testa mina gamla byxor sedan Ellen kom för jag ville inte riktigt än få bekräftat hur lång väg det är kvar innan de passar igen. Men igårkväll kände jag mig redo för käftsmällen och letade fram ett par stretchjeans och ett par chinos. Gissa vad!! Jag kom i dem, båda två!! Kunde till och med knäppa knappen! Vilken lycka!! Lite tighta var de i midjan och degmagen svällde över lite…men ändå…jag kom i dem!!!

Foto 2015-05-11 12 38 42

Dags att prova byxorna!

Så kom hon med en väldans fart…

Väl inne på förlossningsavdelningen så ville de ta in mig på ett undersökningsrum för att klocka värkar osv. Jag hann inte ens lägga mig på britsen, utan förblir stående lutad mot Tobbe då en rejäl värk kommer och undersköterskan försvinner iväg med en väldans fart och kommer tillbaka med en barnmorska och en rullstol. Det var raka vägen in på ett förlossningsrum. Tobbe frågade efter epidural, eftersom han visste att jag vill ha det, men jag var vid så pass medvetande att jag fattade att det kommer jag inte att få. Fullt öppen och sköterskan säger till Tobbe att det här kommer att gå fort. Ok, tänkte han, ok tänkte jag, och vi både hade väl tankarna på 1-3 timmar. Men se där bet vi oss i läppen, för det tog bara 16 min och 4-5 krystvärkar så var vår lilla tös ute i världen. Helt otrolig känsla! 3630 g och 51 cm underbaring!! Jag var så lycklig över att hon var här, jag var så lycklig över att det gick så fort. Känslan av att ligga där och känna värkarna och trycka för glatta livet är lite panikartat eftersom man vet att det inte finns en enda chans att undkomma smärtan. Därför var jag så lättad att det gick så fort. Men tanken på att ha stannat kvar hemma längre än vi gjorde har slagit mig många gånger om. Hade vi stannat 15 minuter längre hemma så hade vi inte hunnit in. Rysare!

Foto 2015-04-10 01 57 32

Grattis-fika då Ellen kommit till världen

Foto 2015-04-10 01 58 53

Skål med cider!! Hur lyckliga som helst!!

Foto 2015-04-10 03 20 39

Första myset med pappa!

Foto 2015-04-10 03 32 16

Incheckad på eget rum i egen säng

Foto 2015-04-10 03 46 05

I det här rummet sover Anna & Tobbe som fick en tjej kl 00.36 den 10 april

Foto 2015-04-10 07 09 25Såhär låg jag med vår lilla Ellen de få timmarna av natten som kvarstod

Bilfärden Alsike-Uppsala

Påklädd och klar att åka iväg till sjukhuset så får jag världens värk i vår hall och blir stående över 1 min innan jag ens kan börja gå. Sakta och plågsamt tar jag mig ut till bilen och lyckas både sätta mig och spänna fast mig. Under bilfärden in till sjukhuset så kommer det värk efter värk, och jag försöker andas och andas men har fastnat i ett läge där jag förmodligen spänner mig och skakar konstant som ett asplöv samtidigt som jag hackar tänder. Vissa värkar går i varandra och jag tänker ”NEJ” varenda gång jag känner att en ny är på gång. Jag minns hur Tobbe sa att han började bli nervös eftersom allting började komma så tätt, varav jag svarar att det är lugna puckar eftersom vattnet inte har gått än. Väl framme vid sjukhuset så kommer det rejäla värkar så avståndet jag måste gå från parkeringen till avdelningen tar sin lilla tid då jag måste stanna och ta mig igenom minst 3 rejäla värkar. Men vi klarade oss in till barnmorskornas trygga famnar innan pärsen satte igång.

Foto 2015-04-11 21 50 48Hon hade bråttom den här…

 

Dags att åka in till sjukhuset

Det var som sagt torsdagen den 9 april som allting började. Runt 14-tiden på dagen, när jag som bäst hade satt mig ner i soffan, njöt av en kaffe och ett avsnitt av TV-serien Downtown Abbey så uppmärksammade jag att alla de förvärkar jag känt de senaste dagarna nu började komma väldigt regelbundet. Ungefär var 10 minut kände jag av dem. Först lite starkare, sen kunde det avta under nästkommande för att sedan bli stark igen osv. Så fortsatte det hela eftermiddagen och kvällen. Jag åkte och hämtade Hugo, lagade mat och pysslade så gott jag kunde ändå. Men på kvällen vid 21-tiden sa jag till Tobbe att vi kanske skulle ringa hit min mamma ”ifall att” vi skulle behöva åka in till förlossningen under natten (även fastän jag absolut inte trodde det vid den tidpunkten). Så då gjorde vi det och mamma körde ut till oss. Nu började värkarna kännas av mer och jag övade febrilt på att andas mig igenom dem, även fastän det var svårt. Ringde in till förlossningen och förklarade läget. De tyckte jag kunde återkomma när jag hade 2-3 värkar under 10 minuter, eller om jag tyckte det kändes helt outhärdligt. Ok tänkte jag. De brukar ju säga att värkarna gör sjukt ont, och visst gör det ont, men de är ändå uthärdliga tänkte jag. Så Tobbe och jag gick och la oss. Då hade jag klockat värkar länge och fått in 2-3 st under 10 minuter. Två värkar i sängen som smärtade mer än de andra gjort, samt att jag började skaka som en galning (förmodligen för att jag spände mig) avgjorde beslutet att NU ÅKER VI IN!!!

Foto 2015-04-11 08 52 41Det var dags för den här donnan att se världen

 

99%

Nu har jag kommit in i ett nytt stadie känns det som. Förvärkarnas tid. Men ingen vet hur länge de tänker hålla på innan det är dags heller. Snacka om att leva i ovisshet. I vilket fall som helst så värker det intensivare och tätare nu än vad det någonsin gjort hittills. Vilket jag ser som positivt. Fanns det ett mirakel-tips om hur jag skulle göra för att få igång den sista action-biten så skulle det tacksamt tas emot. Imorgon är iallafall dagen D. 9 april var det datum barnmorskan gav oss, so she better be right!!

Foto 2015-04-08 14 37 17

Det är ett jäkla spring

Inatt har jag vart uppe 4 ggr för att kissa. 4 jäkla ggr?!!! Brukar bara behöva gå upp 3 ggr en ”vanlig” natt =) . Det är banne mig inte klokt. Men jag kan ju inte låta blir att springa upp heller för då gör det så jäkla ont istället. Jag kan inte minnas att det var såhär illa när jag väntade Hugge? Eller så har man förträngt det med. Nej, det vore gött om något rejält skulle vilja hända nu så man kan få fason på livet igen.

Foto 2015-04-01 10 06 05

Snälla, befria mig!!!

Upp och ner som en berg och dalbana

Hörru kroppen, hur ska du ha det??!! Ja, det kan man fråga sig? Ena dagen så är jag lugn som en filbunke och har inga smärtor någonstans. Sen kommer natten och jag har sjukt ont hela natten och vaknar sedan med värsta sammandragningarna. Sen försvinner eländet igen och håller sig borta ett dygn för att sedan börja om igen. Hela tiden infrias falska förhoppningar om att nu är det äntligen dags….men så blir det platt fall och det känns som om man är tillbaka på ruta 1 igen. Suck! Det enda roliga i allt detta är att jag unnar mig allt gott jag vill ha. Det har blivit ”tradition” med en glass efter lunch och jordnötter på kvällen. Kommer säkerligen att spy på allt detta sen, men desto större anledningen att passa på nu!!

Foto 2015-03-28 14 57 56”Hello, evening snacks”

 

Först magen, sen affären

Idag var det åter dags att kontrollera magen hos barnmorskan. Allt såg fint ut. Mitt blodtryck är dock fortfarande högt, men lägre än sist så det var inget att oroa sig för så länge jag lovade att ta det hyfsat lugnt. Ja, det är lättare sagt än gjort. Jag har väldigt svårt för att ta det lugnt. Bara sitta i soffan och ”do nothing”. Men jag gör mitt bästa. Det här låter säkert knäppt men jag anstränger mig för att ta det lugnt, hahaha… När jag ändå var nere på stan så passade jag på att titta lite i affärerna. Fast jag började må illa rätt fort så det blev inte så långdraget. Har mått illa mycket de senaste dagarna, men åter igen, det är väl inte så konstigt. Jag hann shoppa på mig ytterligare underkläder på Twilfit iaf, tack och lov. Har ju kommit på att ett utbyte av typ alla mina trosor är mycket väl behövt, så jag jobbar på det lite allt eftersom här.

Foto 2015-03-31 12 53 23

Tränar på att ta det lugnt.

Foto 2015-03-31 13 23 26

Fick syn på mig själv i spegeln & passade på att föreviga mig själv =)

Foto 2015-03-31 13 19 58

Blir inget mars-barn iaf.

Kunde inte somna

Efter bion var det raka spåret hem. Lite mat och kaffe i magen innan jag och Hugo passade på att pyssla en stund.  Sen kom en enorm trötthetsvåg över mig och jag kände att jag var tvungen att besöka sängen en stund. Där somnade jag och sussade gott under minst en timme. Dock vände denna lilla sovstund helt upp och ner på min vanliga sovrutin. Även fastän jag la mig närmare kl 23 så kunde jag inte somna. Låg och vred och vände på mig hur länge som helst. Minns att sist jag kollade klockan visade den 01.20, och då låg jag vaken en stund till. Helt värdelöst. Vaknade imorse, mådde illa och var så jäkla trött. Usch! Nä, nu vågar man knappt somna mer mitt på dagen om det ska vara på det här viset?

Foto 2015-03-29 15 35 41

Cappuccino med kakao, perfekt sötsugs-dödare

Foto 2015-03-29 15 35 53

Pyssel

Mår magen bra?

Igårkväll slog det mig plötsligt att jag inte känt några rörelser i magen under dagen? Jag hade inte suttit ner speciellt mycket så det kan mycket väl vara så att jag bara missat livet i magen. Dock brukar det inte dröja länge efter att jag satt mig ner så brukar sparkarna komma igång. Men igår kändes det varken när jag satt ner vid lunchen eller när jag låg och vilade på eftermiddagen. Så på kvällen efter middagen, då sparkarna uteblivit under ytterligare en lugn stund så la jag mig på soffan och försökte få lite kontakt. Men det kändes rätt öde. Då ringde jag förlossningen och vi fick komma in på en kontroll. Därinne kände jag fortfarande inga rörelser. Men hjärtat på bebisen slog jättefint, och vi låg minst 30 min under bevakning för det. Sen kom en läkare in och gjorde ultraljud. Hon såg på sin skärm att bebisen rörde sig, att hjärtat slog och att navelsträngen hade ett fint flöde. Kändes skönt. När vi sen kom hem så kände jag några svaga sparkar. Hade inte kunnat slappna av på samma sätt om vi inte åkt in.

Foto 2015-03-29 09 56 28

Good Morning, magen mår bra!

Hur löser jag detta?

Idag mina kära vänner fick jag en lite mindre chock när jag kom ut till bilen efter jobbet. Snubben som parkerat bredvid mig hade sett till så han själv hade gott om plats att kliva ur sin bil, dock glömde han hur ägaren till bilen har parkerade bredvid (alltså jag) skulle komma in i sin bil?? Jag hann inte ens bli irriterad, utan mest road av vad som mötte mig. Tog genast fram mobilen. tog ett kort och skickade till Tobbe. Tobbe var beredd att ringa upp snubben på sekunden efter att ha sökt upp honom via regnr på bilen. Jag lugnade dock ner honom illa kvickt då jag inte tvivlade på min smidighet en sekund, utan raskt tog mig in via passagerar-sidan, klättrade över växellådan och placerade mig bakom ratten. Man ska inte underskatta höggravida kvinnor trots att det ser ut som att vi inte ens kan kliva över en knappnål. Tobbe skickade ändå bilden på våra parkerade bilar till ägaren av den andra bilen och skrev en trevlig men riktad kommentar. Han har inte fått svar än, hahaha….

Foto 2015-03-27 14 43 03Inte ens en ”ogravid” skulle ju komma in här….

 

Det närmar sig ett jobbuppehåll

Det närmar sig nu…att sluta jobba och stämpla ut inför föräldraledighet! Känns lite skumt men ack så skönt. Slippa konka runt på denna hydda under arbetstimmar och få vara hemma och lägga upp svullna fötter och ben i högläge. Hur underbart lockande är inte det. Kan inte sluta tänka på när bebisen ska komma heller. Går in i vecka 39 idag och det kan ju verkligen ske när som helst nu. Det jobbiga med att kliva in i perioden mellan v38-42 är att vareviga dag så letar jag efter tecken som säger att ”nu är det dags, ring Tobbe och åk till BB”. Det är lite psykiskt påfrestande, speciellt då jag vet att jag kan få gå såhär i nästan 1 månad till. Suck. Slut-tampen är verkligen jobbig, man längtar så mycket….. Försöker göra det bästa av tiden iaf. Kan ju alltid börja med att unna sig en go-kaffe vareviga dag som är kvar på jobbet nu iaf!

Foto 2015-03-27 08 31 56

 

Dagens lunch

Vad svänger man ihop till lunch när man inte är sugen på någonting speciellt och  timmen innan sprungit till toaletten för att man trodde att man skulle kräkas. Har ingen aning om vad som fick kroppen att vilja göra det sistnämnda? Kanske hade jag ätit för många mini-morötter under för kort tid, då detta har blivit mitt nya beroende? Eller så var det något som kom i kläm som triggade igång kräkreflexen? Nåja, jag får leva i ovisshet, dock slutade det hela med att kroppen lugnade sig och jag slapp hänga över toaletten! Lunch efter detta lilla spektakel fick bli vego-burgare i polarbröd. Man tager vad man haver….det satt som en smäck för mig iaf!

Foto 2015-03-25 11 11 49

Smaskens!

En klänning!!!

Får ta tillbaka lite av det jag skrev i föregående inlägg ang kläder. För när jag rotade lite till i den delen av garderoben där mamma-kläderna ligger så hittade jag en liten skatt som jag inte ens använt. En lång, grå och skön klänning. Jag kommer ihåg att jag köpte den på REA under min och Lottis helg i Västerås i december. Köpte stor storlek för att kunna ha och mysa runt i. Måste ha glömt av den medan jag väntade på att magen skulle växa. Nu gäller det väl att använda den så mycket det går medan jag kan ”fylla ut” den. Gjorde mig glad iaf och fick mig att känna mig lite snygg!!

Foto 2015-03-25 11 03 12

Foto 2015-03-25 11 04 15Inte så illa!! Otroligt skön iaf!!

 

Nu kan bebben komma!!

Vårt kök är klart, dock är inte resten av huset riktigt på plats ännu. Kontorsprylar utspridda i hallen och i gästrummet. Hugo ska få en ny garderob och hyllor till sina leksaker, men de ligger fortfarande i sina kartonger och väntar på att få se ljuset. Dock i all denna röra så behövs det ju förberedas för att en liten bebis ska kunna leva här hemma. Successivt har jag plockat fram grej efter grej för att inte behöva stå här direkt efter BB och leta vagn, säng osv. Så nu har jag tvättat en hel drös med bebis-kläder, tagit fram vagnen och tvättat innertyget, samt gjort plats för skötbord inne i tvättstugan. I söndags skruvade Tobbisen ihop spjälsängen och nu har jag satt den på plats inne i vårt sovrum. Känns som om allt väsentligt ändå är klart nu. Det är bara för bebisen att komma nu. Förutom att allt känns förberett så börjar jag bli riktigt less. Har bara tråkiga kläder att ha på mig då jag varierar mellan typ 3 tröjor då jag inte orkar investera i fler plagg för tillfället. Jag sover riktigt kasst, har känningar av ischias-nerven i rygg och rumpa samt kryp i benen. Som sagt, jag är redo. Kom igen lilla bebbe!!

 

Foto 2015-03-25 10 02 08Jag väntar och väntar…

 

Lite kläder till den lille

I fredags åkte Tobbe iväg efter jobbet och handlade lite bebis-kläder. Vi har ju en hel del sparat efter Hugo, men det var lite som fattades också. Som strumpor och mössa till exempel. Så jag sa till Tobbe ungefär vad som behövdes och han kom hem med en lagom drös av kläder. Otroligt gulligt alltsammans. Ska nog skicka Tobbe att shoppa kläder fler gånger, för det han kom hem med var det ju bara att ge tummen upp för på en gång!

Foto 2015-03-14 18 55 31

Nedräkning

Idag är det den 12 mars. Den 9 april har vi fått som beräknat datum för lill-bebbe. Det betyder att det kan vara mindre än en månad kvar innan vi blir en till. Eller så blir det som med Hugo, att jag går över tiden till max. Men det närmar sig iallafall, det är en sak som är säkert. Är så mycket blandade känslor nu. Totalt ur-less på denna stora mage och alla sparkar. Självklart är det positivt att känna att lillen rör sig, men det är samtidigt väldigt frustrerande! Sen har jag en slags skräck-välkomnande känsla till själva förlossningen. Vill ha det överstökat samtidigt som jag vet att den värsta fysiska smärta jag någonsin kommer uppleva har jag framför mig….igen(Tänk att man väljer att gå igenom det igen? Naturen har verkligen tänkt till här och valt att människan inte ska minnas just detta)!!! Både rädd och redo för det! Dock måste jag säga att jag känner mig glad nu, för jag har fått höra av fler än 5 olika personer att jag ser oförskämt fräsch ut trots att jag är i v36. Många säger till och med att min mage ser liten och nätt ut, moahahahaha, vilket jag inte vet om jag ska tro på eller ej? Men jag suger åt mig av allt detta positiva och väljer att ta åt mig och tro på alla komplimanger!!

Foto 2015-03-11 12 06 06Man får väl passa på att utnyttja magen nu när man ändå har den =)

 

Koll på magen

Det var med få timmars sömn i ryggen som jag masade mig in i duschen imorse. Kanske en anings för mycket smink i ansiktet efter detta för att inte så alltför död ut när jag skulle till barnmorskan. Jag tycker om besöken hos barnmorskan, dels för att hon är så ”mysig” eller kanske proffsig och och omtänksam är mera rätt beskrivning(?), och sen för att man får koll på hur bebisen mår. Idag hade jag högre blodtryck än vanligt, men inget att oroa sig för då hon trodde det berodde på min förkylning och sömnbrist. Sen kollade vi magen som har dippat från översta sträcket på kurvan till mittensträcket. Tydligen helt vanligt beteende när man väntar andra barnet. Hittills har jag även gått upp 12 kg. Inte alltför farligt tycker jag personligen, men som jag skrev tidigare, snart smäller det till. Vattenansamling och bebis-tillväxt i rasande fart och ”poff” så är man säkerligen en 20kg+!

Foto 2015-02-09 09 22 56

Magen var godkänd!

Hur stor är magen egentligen?

Jag försöker fundera ut om jag växer och går upp i vikt, eller om jag står still för tillfället? Är i v 32 och upplever inte mig själv som speciellt stor just nu. Minns det som om jag var större med Hugo vid den här tidpunkten? Eller så är det bara en inbillning? Det är så svårt att veta. Alltså stor är jag, men jag hade nog trott att jag vid det här laget skulle vara mycket större? Sen vet jag att det förmodligen bara kommer att smälla till så sväller magen till det dubbla. Jag är så klart tacksam så länge den håller sig inom rimliga gränser, hahaha. Sen kan det ju vara så att man blir blind på sig själv och inte märker att man faktiskt växer, utan att man ”växer med i växandet” om ni hänger med på vad jag menar? Ska till barnmorskan på måndag iallafall, så då tänkte jag passa på att väga mig. Man har ju även en kurva som man följer för att se så att magen växer som den ska. Jag började högt på kurvan men har droppat lite efter varje mätning, så vi får se hur den ligger till nu? Följer iallafall exakt samma mönster som när jag väntade Hugo.

Foto 2015-02-06 12 18 16

Känner mig inte som en bamsing….

Foto 2015-02-06 12 19 18

…men det smäller väl till snart?

Sida 1 av 3123